HoppaHoppa

Jag kommer och hämtar på förskolan när några av er fortfarande sitter och äter mellis. Men inte du. Du är redan i det andra rummet. Musiken står på. Den hörs genom glaset. Man ser era huvuden där inne som rör sig. Upp och ner. Jag kikar. Hoppa hoppa! Kan inte stoppa! Sången du sjunger hemma och undrar varför vi inte har hos oss? Som jag letat på youtube och på skivor och band. Ingenstans. Vi hoppar till Emil i Lönneberga och Nassim. Men nu får jag se den. Hoppa hoppa dansen. En fröken står med i cirkeln och ni hoppar som små meterhöga massajer. Upp och ner. Jättehögt! Och hoppa runt. Hoppa på ett ben. Hoppa i kors. Hoppa hoppa – kan inte stoppa! Du har flamingoströjan och älglångkalsongerna. Någon annan i randigt och prickigt. Mockasiner som tassar. Fröken tittar snabbt på mig när jag kommer in. Eh…ja alltså vi hoppar ner maten?!….hm…Ni har precis ätit mellis och det allra bästa kanske inte är att hoppa som guttaperkor. Men det är nog det roligaste. Så ni får göra det i alla fall. Just så busigt bra hoppas jag att du har det nu. Nu när jag inte är hemma med dig. Att dina dagar är fyllda av hoppa hoppa, lagom mycket ordning och reda, gott mellis och dina små kompisar.

Första dagarna var värst. Franska farmor och farfar som överöste med presenter därhemma. Fastän jag skrivit och sagt att jag inte ville. Att det inte är bra med för mycket saker till barn. Dom köpte till och med en förbannad cykel. Fastän du redan har din älskade ärvda röda trehjuling du helst skulle vilja sova med. Och en annan i plast inne. Ett barn som är drygt två år ska inte ha tre cyklar. Det är sjukt. Jag gråter och skriker och ser framför mig hur det blir sen. Stackars lilla Snorpan som inte har en mamma, klart hon ska få…osv osv…Jag bestämmer mig för att göra mig av med den när jag kommer hem. Ser för min inre blick hur jag slänger den i sjön därhemma. Långt ut. Lugnar mig lite och föreställer mig istället att jag ställer den på skogsvägen med en liten lapp: varsågod! Den lilla röda trehjulingen som är din första cykel, som kommer från IsabellaZack, som jag sett till att du fick, som vi pratade om länge innan den kom, såg fram emot, provade tillsammans, som du skjutsade bästisen på flaket på. För låna ut var att gå lite väl långt…Utraderad. Ett till minne av mamma borta. Bytt mot en fånig cykel med stödhjul utan mening. Pengar slösade på något värdelöst. Jag gråter och skriker och är oresonlig. Jag vill åka hem. Pappa förstår så småningom vad jag menar. Förklarar för dig. Ni ställer ner den i källaren. Jag vill att du ska få bli glad av att få hoppa – inte av att få saker. Värmen i kroppen. Att göra saker tillsammans. Takten och musiken. Känslan av att inte kunna stoppa.