Sista chansen

Nu tar vi den. Den sista chansen. Dyr som skam. Men vi kan inte låta bli att prova. I resten av Europa gör man ett test på tumören innan man sätter in cellgifter för att se vilka cellgifter tumören reagerar mest på. Det gör man inte i Sverige för i Sverige anser man inte att sådana test är tillförlitliga. Eller så tycker man dom är för dyra. Vad vet jag. Nu åker jag och gör det utomlands. För att se vad dom säger, för att se om dom kan ge mig något annat som man inte kan ge mig här, för att jag ska kunna få de mest effektiga cellgifterna här hemma om det istället blir här. Man ska inte jaga i en mörk skog, säger den andra läkaren. Allt ljus på er mina cancerceller i kroppen. Nu ska ni plockas ut, undersökas, skrapas på och testas på alla ledder så vi vet vilken ammunition ni ska få möta. I kliniskt vitt labratorie ska ni ut. Studeras under lupp. Så vårt anfall kan göra er lite långsammare. Min tid lite bättre och kanske till och med lite längre. Som en fotbollstränare som ser motståndarlagets matcher på TV inför mötet ska lära oss allt om vad ni gillar och vad som är era värsta rädslor.

Snorpan, förlåt att mamma åker bort några dagar. Jag hoppas det ger oss fler dagar i retur. Mamma ska jobba och göra tester. Jobba med mammas nya jobbarkompis. Henne ska jag berätta mer om sedan. Nu vet du bara att det var hon som tog bort lejonet (solskyddet) på din plats i bilen. Och att hon och mamma ser glada ut på bilder tillsammans. Men jag ska berätta mer om vilka fantastiska varelser den här jorden befolkas av. Det ger mig hopp. Så mycket kommer att bli så bra för dig. Världen är inte bara fylld av surpuppor och  ondska. Den är också fylld av omtanke, begåvning och vänlighet.