Olika

På förskolan ska ni måla en hand och göra två avtryck på ett papper. Allas papper har två handavtryck av vänster hand. Ditt papper har ett avtryck av vänster och ett av höger.

På förskolan ska ni rita av era fotavtryck som pedagogerna klipper ut och klistrar fast på golvet som en liten stig av olika stora barnfötter. Alla fotavtryck visar små tår. Dina är stora och runda. Du har vägrat ta av dig mockasinerna.

Vi går på rytmik med bästisen som tycker det verkar vara en knepig grej. Du rockar loss på egen hand och sjunger ooompa oompa lilla apa högst av alla.

They told me to sit down so I stood up. Så står det på taket till en förskola nedanför Abbas jobb. Någon sorts konstinstallation.

Du har en tydlig egen väg just nu. Det säger säkert alla mammor och pappor. Men du är tjurskallig som få. Precis som jag. Inte alls som pappa som kompromissar och förhandlar och jiddrar. När jag tvingas pruta om en skål på en zouk i Marakesch säger jag priset jag vill betala om och om igen tills dom ger mer sig eller inte. Om inte går jag. Sedan kommer dom springande och vi gör affär. Ibland. Ibland inte. Men jag förhandlar inte och möts halvvägs. Det kan jag inte. Då lägger jag mig platt. Det är bra att vara bestämd. Om man lär sig att hantera det. Det tar ett tag.

Men det är bra att vara bestämd om vem man är och vad man vill, även om sättet man för fram det kan förfinas. Man får välja sina strider. Just nu strider jag med din farmor. Jag tycker att ”att vara flicka” kan betyda en massa saker. En flicka kan vara arg, söt, grym, glad, högljudd eller blyg. Hon kan klä sig i jeans, prinsessklänning eller thaiboxarshorts. Hon kan ha en monstermössa, en Pippimössa eller en rosa kaninmössa med långa öron. Hon kan jobba på kontor, som barnmorska, kassörska, austronaut eller brandman. Farmor tycker att riktiga flickor är tysta, snälla, söta, välkammade, har klänning och rosa mössa och jobbar som sjuksköterskor eller fröknar i en skola. För små barn. Varje gång du gör något av det nyss nämnda beröms du storartat. NU är du en RIKTIG flicka! Med betoning på nu som i äntligen. Eftersom hon tycker att vi försöker göra en pojke av dig. För oss är du klyshigt nog först och främst ett barn. För oss är det viktigt att du får välja hur du vill vara som flicka, tjej, kvinna, människa, barn och vuxen eller kanske i framtiden man. Det finns inte bara en ”riktig flicka-form”. Det finns massor. Vi vill visa dig alternativ. Vi är olika hemma hos oss. Allt är en diskussion och starka åsikter. En blandning. Att du väljer att ha mockasinerna på tänker jag är bra. Du vet att du har rätt att bestämma. Att allt inte måste vara lika.

När farmor kom hade jag satt på dig en klänning hon köpt till dig. Hon hade tittat ut den i butikens katalog. Den liknade ingenting du brukar ha på dig eller välja just då. Den var röd och hade rosa karameller och rosetter på sig. Brevid fanns en svart med en hund. Jag gav dig istället katalogen och frågade om du ville ha någon av klänningarna. Slug som jag är och full av baktankar. DEN, sa du och pekade bergsäkert ut den svarta. För att visa min goda vilja satte jag på dig klänningen när farmor kom. Trots att klänning och 2.5-åringar är en hyfsat dålig kombo. Särskilt när man vill gå på toaletten eller pottan själv 25 gånger om dagen. (Det blir lätt blött på kanten när den hänger ner.)Komplimangerna om hur söt du är och hur du äntligen blivit en riktig flicka haglar. Jag djupandas och lämnar rummet.

Hela tiden samma sak. När du är något: söt, gullig, snäll, arg eller ledsen. Då kommenteras det. När du gör något: klättrar, hoppar eller byter kanal på tvn till Bolibompa sägs ingenting. Flickor är, dom gör inte. Komplimanger för det farmor anser vara flickigt (söt, lugn) och sur min och hot om att ta tillbaka presenter om det pojkiga (arg, gapig) syns. Två dagar har dom varit här nu. Jag vet att det är kort tid som dom stannar. Att du inte hinner formas så mycket. Men du anpassar dig snabbt. Du vill ju att dom ska tycka om dig. Pappa har köpt en verktygslåda till dig, en sådan som bästisen har. Du hamrar och borrar och spikar och målar. Farmor och farfar skrattar så dom trillar av stolen. Jag tänker att jag får plocka fram de för dem pojkiga sakerna som de kan hantera. Jag ska bli brandman när jag blir stor säger du. Som Alfons Åberg vill. Jag ska släcka eld och inte vara rädd säger du på svenska när du kammar min peruk och låtsas klippa den. Åh vad bra du ska bli frisör som en riktig flicka säger farmor. Det är ju fel på så många nivåer. Men jag översätter inte vad du sagt till franska. Inte idag.