Det blinkar

Vi kommer hem tidigt på morgonen. Det är -23 grader. Fukten fryser till kristaller och det gnistrar i luften mot den svarta himlen.

Andra människor med huvudet nere i halsduken, på väg någonstans. Bussen lämnar hållplatsen. Jag fryser så det svider på benen för jag har inga långkalsonger. Men himlen är så bedövande vacker att det knappt finns. Tänker att det är tur att jag ser gnistret, annars hade jag nog tyckt att den här promenaden halv sju en lördagmorgon var ganska jobbig. Jag undrar om du ser, men frågar inte.

Titta det blinkar! Ropar du och pekar med vanten uppåt.