Alternativ jul

Det är två dagar före julafton. Hemmet ser delvis ut som ett bombnedslag. Köttbullarna är inte rullade, bara tre av sju sorters kakor bakade och ingen sill inhandlad. Tvättberget får Kebnekaisemassivet att se ut som Hammarbybacken. Du sover. Jag och Abba jobbar. Böjda över datorn framför fönstret skriver, bläddrar och funderar vi. Tills klockan är nästan tolv på natten. Vi bättrar på diskberget med tillbehören från en crème brulé tillagning men i övrigt tittar vi inte upp från skärmen. Min hjärna fnissar av hur skönt det är att vara helt uppslukad av något annat än cancern. Att bara vara mitt vanliga jag. Vi blir inte klara men det har blivit bättre. Jag är nästan glad att det inte blev klart. Nu får en av mellandagarna också bli såhär. Vår egna värld.

När hon går vill jag lägga mig på hallmattan som är våt av snömodd från dagens pulkatur och bara smälta ner i gruset jag med. Det är så orättvist. Varför får jag inte fortsätta såhär? Jag vill ha Abba kvar. Jag har ju, precis som jag hittat din pappa, hittat Henne. Den bästa kollegan. Hon som är min perfekta motpart. Hon är en massa andra saker också, det vet du ju. Hon är bland annat din pysselguru och hon som leker hund på golvet när tråkiga mammor diskar. Du blir jättebesviken när du hör att jag ska gå till jobbet och träffa Abba utan dig. Men idag har vi haft henne hemma. Jag ville att det alltid skulle få vara så. Fan.