Blomman

Strålningen klockan halv nio en fredagmorgon. Sköterskan håller i min hand när hon förklarar vad som ska hända. Jag ligger nedsänkt i gipsformen som ska hålla mig blickstill. Högt upp i luften håller maskinen mig i sitt grepp. Som en liten människodocka i handen på ett rymdmonster. Hon frågar om jag vill ha musik på under tiden. Hon kan erbjuda Winnerbäck. Ungdom, eskapader till Dalarna i en Nissan Micra och förlorad kärlek flimrar förbi och jag säger att det skulle jag nog få lite ångest av, kanske har dom något annat? Absolut relax blir alternativet och jag får inga som helst associationer till Titanic-låten och andra skräpballader som tur var. 55 minuter ligger jag sedan helt stilla. Andas knappt. Blundar. Vid ett tillfälle öppnar jag ögonen. Ovanför mig snurrar en magnetkamera och strålkanoner i orbit. I taket finns ett konstverk med lysande prickar som sakta ändrar färg. Det är väldigt mycket 2001 och ett rymdäventyr. Moderskeppet passerar under min rygg och glider upp så nära mitt ansikte att det nästan känns påträngande. Jag blundar igen.

Frossa, feber och hosta är att vänta som biverkning. Jag är snurrig när jag reser mig upp efter den långa stunden i maskinen. Går långsamt upp till gymet. Blir mig själv en stund. Innan frossbrytningarna sätter in. Hemma har pappa hög feber och ingen av oss klarar att gå ner till förskolan och hämta dig. Till slut måste jag ringa mormor och vi kör hem dig dit. Ikväll firar Blomman sin doktorshatt. Jag har redan missat disputationen. Hon och jag som i början inte alls var vänner. Jag tyckte hon var rörig och lite för högljudd. Sådär sydeuropeiskt konspiratorisk. Hon tyckte säkert jag var totalt menlös. Men så började vi jobba ihop. Jag märkte hur jag ringde allt oftare bara för att få prata lite. När du sedan föddes blev du alldeles lugn och stilla när du hörde hennes röst. Hon var en välkänd del av världen utanför för dig. Vi hade blivit vänner. Och jag upptäckte att hon inte bara var rörig, hon var också välorganiserad och skärpt. Hon är faktiskt det hon forskar om: mångfald. Hon är teoretikern som skriver om saker jag knappt förstår, hon är läraren som håller stånd när före detta sovjetunionens representanter drabbar samman i klassrummet, hon är den som släpar med en på kaninpromenader i Frescati, spelar farmville med Grekiska politiska societeten på facebook, är tonårsmorsa, målar tavlor, övervakar intrigerna på institutionen, reser till rivieran och njuter av pinot gris och konstmuseum och SAMTIDIGT skriver och läser lutherskt vid datorn 80 timmar i veckan på sitt kontor. När jag var i slutfasen av mitt avhandlingsarbete glömde jag till och med att laga mat till mig själv. Det fick min mamma rycka in och göra. Blomman hade istället tid och närvaro att starta en insamling bland kollegorna för att hennes cancersjuka vän och kollega skulle kunna få en sista solsemester tillsammans med sin familj. Hon är mångfald. Hon är allt.

Så från oss överlämnade jag en present igår – med fransk mångfald. Patisserier, poesi, politik och som vi säger på rivieran: de la Piche. (En flaska fin champagne) För att jag älskar henne. Och för att jag lyckades proppa i mig så mycket olika sorters medicin att jag kom på benen, kunde klä mig, dölja flinten med en scarf och tvinga din halvt avsvimmade pappa att köra mig genom snöstormen till festen. När det är dags att gå hem tänker jag ta en taxi. För det är långt till bussar och tåg. Vi har bestämt innan att jag kan ta av pengarna till din resa för att åka hem på kvällen. Men Lisa säger att hon följer med mig till bussen fastän det är åt fel håll och långt dit. Hon säger att för henne är tid inte viktigt. Det är viktigt vad man gör med tiden och hon vill gärna få träffa mig en stund till. Egentligen vill jag säga att jag inte är säker på om jag orkar gå så långt. Men vi klär på oss och går. Vi pratar och jag glömmer att känna efter om jag orkar. Jag är bara helt vanlig en stund. Åker nattbuss hem. Funderar på om jag ska gå av en hållplats senare för att inte behöva gå uppför alla trapporna hem. Går av som vanligt. Går backen istället men tänker mest på snön. På vintern. På om du sover gott hos mormor och morfar.