Behandling

Den nya ökade dosen av Zarzio som boostar vita blodkroppar som vi tjatat till oss har fungerat. Det blir full dos i rätt tid. Det bästa möjliga i den sämsta möjliga av alla världar: cancervärlden.

Men jag har outsourcat alla mina tankar och min oro för behandlingar, uteblivna sådana, alternativ och läkarprat. Till min sjukvårdstorped. Jag undviker att prata om det, tänka på det och oroa mig för det. Och det fungerar. Min själ känns ett ton lättare. Jag förbereder allt jag kan inför mötena. Förser torpeden med mer ammunition om hon behöver mer än det hon samlat in. Men jag kan inte ta in något som sägs i det där rummet på Karolinska. Rummet där den där läkaren som inte var min inte kunde säga sanningen. Där hon gång på gång sa: Men du ska ju inte dö. Och sedan fyllde på med meningen: Men vi kan inte bota din cancer. Det gick inte ihop hur gärna jag än ville höra att jag inte skulle dö. När jag frågat vad hon menade för säkert tjugonde gången sa hon: Du ska ju inte dö NU! Inte idag! Jag förstår att det är svårt att leverera svåra besked. Men herregud. Efter det kan jag inte ta in någonting läkare säger. All min ångest lämnar jag kvar på sjukhuset. Stänger in i rummet hos kuratorn och umgås med det där under kontrollerade former. Men hos läkaren övermannar det mig.

På det senaste läkarmötet var jag inte med. Jag var där men jag räknade gruskorn på golvet och planerade middagsmat. Såhär lät fragment av samtalet:

Torpeden: Bra att behandlingen hjälpt mot många tumörer men vad ska göras åt dom som växer?

Läkaren: Ja vi har ju tittat på det igen och vi mäter ju enligt olika kriterier. Och den har ju visserligen ett större omfång än på tidigare röntgen men den har enligt vårt mätsätt inte växt.

Torpeden: Nej, det är klart ni har ju era mätkriterier och felmarginaler (en massa läkartermer och jag tror torpeden namnger de flesta kriterier.) Men nu är jag redovisningsekonom och då är 13 alltid större än 9. Och vi kan ju alla fall enas om att cytostatikabehandlingen inte fungerar på dessa tumörer i lungorna?

Läkaren: ja…

Torpeden: så vad ska göras åt tumörerna? operation?

Läkaren: Nej, alltså det är ju så att man inte vill göra något mer när man har en pågående fungerande cytostatikabehandling.

Torpeden: alltså det kanske är något jag missar, men den fungerar ju faktiskt inte mot just dessa tumörer som vi pratar om nu.

Läkaren: Nej. Men sedan är det inte säkert att man kan opereras om man haft en spridd sjukdom.

I mitt huvud: Haft en spridd sjukdom? I vilken fantasivärld kan spridd livmoderhalscancer försvinna och bli något man haft? Läkarprat för att lugna patienter som suger i sig allt som kan tolkas positivt. Och det hon säger är ju egentligen att eftersom jag ändå ska dö kommer dom inte vilja operera mig. I Sverige tar man principbeslut om hur många metastaser man opererar på människor som ändå troligtvis ska dö. Våra extra månader och år är för dyra. Och svenska kirurger för dåliga. I många andra länder ligger antalet metastaser man opererar betydligt högre. Vissa åker utomlands och opererar sig.

Torpeden: Pratar om andra frågor men kommer tillbaka till dom växande tumörerna igen. Strålbehandling då? (Säger namnet på någon specialstrålning)

Läkaren: Ja…men då har vi ju det att man kan få biverkningar och om man samtidigt har biverkningar av cellgifterna kan det bli jobbigt.

Torpeden: Men Snorpans mamma har ju inga biverkningar hon mår jättebra som du ser och som vi redan pratat om. Och lite illamående eller så är väl ett pris man gärna betalar för mer effektiv behandling.

I mitt huvud: jag har inga jävla biverkningar förutom förlorad tid på sjukhuset. Jag mår inte illa, jag är inte trött, jag har inte ont någonstans. Ut på gården din tjocka tant så kan vi tävla vem som springer snabbast. Jag vinner 100 gånger. Ner på golvet och så kör vi armhävningar ska vi se vem som mår bäst. Jaha..det är så min hjärna fungerar i såna lägen. Inte så användbart.

Läkaren: jo jag kan skicka en remiss men det tar tid. Dom har möte på tisdag och tills dess hinner de inte…

Torpeden: men nästa tisdag då, vilken dag kan jag ringa för beskedet?

Läkaren: den 12e

Remiss-svaret: det går bra att stråla tumörerna

Om jag varit ensam med läkaren hade svaret sett ut såhär;

Läkaren: Vi fortsätter med samma behandling men ska försöka med fler sprutor för vita blodkropparnas skull.

jag: ok. Men dom som växte då? Blir det ingen operation som ni pratade om?

Läkaren: nej enligt våra mätkriterier har dom inte växt.

Jag: ok. men sist sa ni att dom växt mycket, mer än de 20%. Från 9 till 13?

Läkaren: ja men vi har tittat igen och nej. Och nu har vi en fungerande behandling som vi fortsätter med.

Jag: Ok

Tumörerna i lungan: Jippiiii!!!