Pippi

Du älskar Pippi. Pippi och Emil är det enda du ser på TV. Pippisången kan du redan och vi läser böckerna om och om igen. Du har Pippitröjan och Pippimössan och Pippivantarna varje dag och jag sjunger Pippisången på beställning när du ska sova och du frågar var Pippis mamma är. Hon ställer sig i fönstret och pratar med henne ibland i filmen. Hon är i himlen säger jag. Du upprepar meningen men förstår förstås inte vad det betyder. Jag tänker att det kanske kan hjälpa dig så småningom om du kan tänka att jag är tillsammans med Pippis mamma i himlen. Mormor syr ett Pippiförkläde. Och jag har börjat nästa syprojekt efter koftan. En Pippidocka. Lite oklart vad mina syslöjdsfröknar skulle tyckt, men hon har nu kropp och flätor fastsydda och början till ett förkläde. Vi pratar om att sy ögon och näsa och mun och hon sitter med vid bordet när vi äter. Du kör runt henne i din lilla vagn och låtsas klippa hennes lugg. När jag åker till himlen ska hon vara färdig och kunna trösta dig lite grand tänker jag. Då ska jag sätta mig med Pippis mamma däruppe så att vi kan prata alla tillsammans.

Fanhelvetesjävlaskit

Vita laget på banan = bra och behandling pågår igår, idag och imorgon

Många metastaser krympt eller försvunnit = också bra, heja mer tid

De två lungmetastaserna skiter i cellgifterna och en av dem växer explosionsartat = skitdåligt.

Tiden med en ”frisk kropp” som aldrig opererats, som kan springa snabbare än mångas, som gör att jag kan vara en mamma som vilken som helst, som gör att du kan klättra på mig hur mycket du vill, leka flygplan, hoppa på min mage och kramas är snart slut. Halva lungorna kommer gissningsvis att opereras bort. Slangar och dränage och jag vill inte ens tänka på det. Min hela fungerande kropp ska sargs och plågas och jag måste kämpa mig tillbaka från det samtidigt som jag kämpar mot allt det andra. Min hela glada kropp har hållit mig på bra humör. Jag har kramt den hårt varje morgon. Berömt den i spegeln och smickrat den i duschen. Pushat den i uppförsbackarna och fått svar tillbaka – jag är med! Jag tvingar tårarna att stanna i huvudet. Vill krama ett stort gosedjur som du gör när du somnar och din pappa hämtar den gigantiska broccolimjukisen från IKEA som jag sedan sover med hela natten. Broccoli?! Fnissar du när du kommer och väcker oss på morgonen. Ja älskling, broccoli ska visst vara bra mot cancer, på en massa sätt.

Tills operationen äger rum finns den inte. Jag är hel idag. Och kanske en vecka till.