Fisk

Din favoriträtt står i ugnen. Det är en fiskpaté. Om en halvtimme hämtar jag dig på förskolan så vi kan gå och leka med några vänner. På förskolans white board står ett meddelande om att det går streptockocker, scharlakansfeber och vattkoppor. Mina vita blodkroppar är låga. En liten enkel infektion kan sätta stopp för all behandling de närmaste månaderna. En allvarlig infektion kan sätta stopp för något mer. Hela mig kanske om det vill sig illa.

Jag funderar på om vi ska ta hem dig och vänta och se om det lugnar sig med sjukorna. Eller ta hem dig för gott. Skriva ett brev till alla föräldrar. Göra ett upprop för att tvätta händerna en extra gång. Du står där i din noppiga fleecetröja och med alldeles för stora ”springskor” som du just ärvt och vill visa upp. Du trivs så bra här. Du blir så glad dom dagar du varit här. Det är dina kompisar, dina ”fröknar”, du har för guds skull lärt dig att räkna till 8. Du har så tråkigt och blir så trotsig när vi varit ensamma tillsammans många dagar i streck. Jag kan inte. Du får vara kvar. Jag måste låtsas att jag är som alla andra mammor nu. Som lagar mat och träffar vänner. Även om vi tvättar händerna 10 gånger oftare än alla andra.

My coach

Jag har en PT (personlig tränare för den som inte är med i svängen). Egentligen är det ju min sjukgymnast, men eftersom jag ju mår bra och är i bättre form än de flesta jag känner just nu blir det mer som att ha en PT som står brevid och kommer med förslag på övningar, peppar och småpratar. Han kan allt om kroppen. Tror jag. När man tror att man visste alla sätt att göra situps på hivar han fram en ny storlek på boll och visar något sjukt jobbigt. Jag gnyr och säger att han är hemsk fastän han är världens mildaste och vänligaste. Han ser förskräckt ut. Men jag har inte sagt att du måste! Men det inre tvånget hos mig är starkt. Ett förslag omtolkar jag i en order. Han sätter akupunkturnålar mot mitt illamående. Säger att jag ser stark ut idag. Påpekar att sjuksköterskorna bokat fel tid för min behandling, det ska vara 24 timmar mellan doserna, dom har lagt in en extra dag. Vi ringer och påpekar. Det rättas till. Han har bättre koll än de flesta på såväl min behandling som dess biverkningar och mig och mitt mående. Och han är glad. Ser mig i ögonen och kan hantera var och vem jag är. Tänk om läkare kunde allt det här…Sjukgymnaster is the shit Snorpan. Skaffa en. Låtsas att du har ont i ryggen bara för att få en. Gör vad som helst. Bli en?

När jag slitit av ett korsband i knät blev jag omhändertagen av en barsk sjukgymnastkvinna som skällde på mig 3 gånger i veckan under 3 månader. Hon såg från andra änden av lokalen om jag tog i lite mindre än vad jag orkade. Vrålade att hon hade ögonen på mig. Himlade med ögonen och suckade när jag sa att jag inte ville öka vikterna på någon övning. Tyckte jag var hopplöst svag och jagade på mig och ut mig ur min ledsenhet och smärta efter operationen. Fick mig att bli mer målmedveten och våga mer i resten av livet också. Titta på musklerna när du tränar sa hon. Hjärnan och nerverna hör ihop och ska dom hitta varandra behöver du hjälpa dem med alla sinnen. Nya fantastiska lärdomar. Idag vet jag inte ens vilket knä jag gjorde illa och var frakturerna satt. Jag känner ingen skillnad. Jag blev hel. Min nya PT gör mig också lite helare. Ser till att jag orkar behandlingarna. Ser till att jag inte börjar bli svagare redan nu.