Nassim – en kärleksförklaring

Ibland när det ringer på dörren en lördagmorgon hos oss dyker det upp en tårta. Andra lördagar dyker det upp en Bolibompaprogramledare. Han hoppar fram bakom dörren och jag hinner tänka att herregud har jag fortfarande pyjamasbyxorna på mig? Han kramar oss och säger att han läst det jag skriver här och blivit så berörd. Han hukar sig och du blir jätteblyg men glad. Ur väskan halar han fram sina trumpinnar och en bok om Truddeluttbussen. På måndagar brukade han vara det som höll ihop mig och fick mig att tänka på något glatt. Måndag morgon, Nassim tar hand om dig sjöng han i ett galet jam som var oemotståndligt på alla sätt. Ingen måndagmorgon blev grå utan fylldes av levnadsglädje och tacksamhet att jag fick vara med. Det var för knäppt och bröt av för mycket mot det trista för att ignoreras. Det var bara att gilla läget och vara glad helt enkelt. Nu är det lördagmorgon nyss hemkomna från Dalarna och tillbaka i vardag, cancertankar och sjukhusbesök. Men då knackar han på.

Vi går in i ditt rum och du blir lite modigare, pekar på din affisch och visar dina strumpor. Han spelar på dina trummor och skrattar. Jag har tungan fastsatt i gommen och vågar knappt titta. Han säger att vi alla bär på våra historier om sådant som är svårt och tungt, att det är viktigt att leva här och nu. Att fler borde göra det. Hans ögon är så ljusa och strålande och det känns som om han ser rakt in mig. In i allt det svarta och mörka och jag försöker att putta undan det för att inte göra honom ledsen. Jag önskar att alla människor fick vara så glada som han verkar. Jag vill inte vara den som gör andra olyckliga. En svart korp.

Sedan kramas vi igen. Han ritar en bild till dig och säger hej då. Nassim kommer tillbaks? Säger du igen och igen när han gått. Vi läser om Truddeluttbussen och du bläddrar hela tiden fram till bilden där Nassim sitter och gråter på en bänk. Nassim ledsen! Och så måste vi läsa klart boken så att han blir glad igen och har konsert. Du vaknar vid sex på söndagsmorgonen. Läsa Nassim! Och vi börjar om igen. Men lite gladare. Världen har blivit lite konstigare och lite bättre en gång till. Och det fick jag vara med om. Tack.