Behandling inställd

Vita blodkroppar för låga. Spruta mot det och vänta en vecka för att se vad som händer. NEEEEEJ! Jag som mår så bra. Tränat som en tok idag och inte det minsta trött. Hur kan min kropp vara så trasig innuti när det inte syns eller känns? Kom igen nu vita laget! Pigga på er så att vi kan piska cancern nästa vecka istället.

Gammelmormor 2

Vi hoppar in i bilen och åker norrut. Jag kan inte hålla mig vaken i den varma bilen och missar de vidsträckta fälten den här gången. I Abbeville stannar vi och parkerar på gården. Förra gången tog vi med oss gammelmormor till havet, den här gången har hon brutit armen och vägrar gå ut för att ingen ska se hur hon ser ut med sitt gips. Hon är 84 år och vill klara sig själv. Det är hårdnackade damer i norr. Hon säger att hon tänkt så mycket på vår promenad vid havet förra året, hur vi gick i armkrok och pratade. Dåliga dagar tänker hon på det och på mig. Jag får tårar i ögonen för jag har också tänkt så mycket på den dagen. Hur lycklig den annars så bittra damen var med dig Snorpan. Hur hon ville berätta om sitt liv, sin region, om tåget, om hur det var förr. Precis som min mormor var hon stins. Så kanske blir du lika tokig i tåg som din mormor är. Jag skriver brev till henne ganska ofta och skickar bilder på dig och berättar om hur vi har det och hon säger att du är hennes solstråle. Hon har köpt en liten pic nic-väska med en dockservis i porslin och du serverar kaffe till alla hennes prydnadsdockor. Hon ger mig fyra till av sina små porslinsaskar och i den ena lägger jag två snäckor som jag plockade när det var ebb vid havet vid Cap Hornu. Den blir din när du vill. Den är från mig och gammelmormor. Hon är ledsen att hennes barn inte hör av sig, att hennes barnbarn som fått barn inte ringer och berättar. Hon har inte varit så snäll. Men att försonas med sina nära är viktigare än allt. Tack vare dig Snorpan har mormor och gammelmormor börjat träffas igen. Tack vare dig och mig som skriver brev, skickar teckningar och bilder har banden knutits samman på nytt. Människor kan ändra sig och dom kan ångra sig. Ingenting är någonsin för sent mellan människor. Allt går att göra om och göra rätt. Bara man kan lägga åt sidan och gå vidare kan man skapa något nytt. Glöm inte det.

Sedan reser vi vidare till havet. Gammelmormor säger att vi inte får stanna längre för hon vill att vi ska ta vara på tiden i hennes fina del av landet. Vi checkar in på drömhotellet där allt är stilla och grönt. Havet har dragit sig tillbaka och på havsbotten betar fåren. Jag frossar i allt det franska. I cider, i salt vind, taboulé och björnbär. På kvällen när du somnat dricker vi champagne och äter ost.

Vi badar i poolen och du simmar som en fisk. Andra barn är rädda för vattnet och du kastar dig ifrån kanten. Snorpan simma! Skriker du. De andra gästerna är lugna, pratar tyst, ingen stör någon. Alla ler. Inte en pool med 43 upplåsbara delfiner och någon som hoppar bomben. Alla simmar stilla och du glider runt på mage eller på min rygg. Svalorna har byggt bon som man kan titta på vid huset. Sanddynor och stenhus och ingenting är i plast.

Jag älskar allt det franska. Det där fina och liksom lite snirkliga men väldigt opraktiska. Fönsterluckorna (jag menar det finns ju numera persienner och rullgardiner i resten av världen…) kläderna (barnkläder med insvängd midja, hallå barn är tjockast på mitten), vitlöksflätorna (!?) den allt för starkt parfymerade tvålen och toalettpappret med syréndoft (…).

Jag ska göra allt jag kan för att kunna åka tillbaka. Det känns redan som om jag lurar cancern för det var inte sista gången jag och din pappa åkte iväg för att ta oss en drink på kvällen som vi gjorde i tisdags. För vi ska minsann göra det ikväll igen! Så det så!

Bajs

Vi har alltid varit överens om att du inte ska äta en massa socker och E-ämnen så godis har alltid varit uteslutet så länge vi kan bestämma. När vi äter pannkaka med din bästis beställer vi mammor utan grädde och med bara lite sylt. Inga kakor eller bullar till vardags och tårtan på din två-årsdag åt jag och din bästis mamma upp, ni två ville faktiskt inte ha. Så choklad och liknande är faktiskt helt okända koncept för dig än så länge. Inte för att vi oroar oss överdrivet för att du ska bli tjock eller få hål i tänderna, men man har hela livet på sig att proppa sig full med onyttigheter. Man behöver inte börja redan innan man kan välja själv. Och dessutom blir du helt salig över riskakor till fikat och vatten att dricka istället för saft. Du tycker till och med att saft är äckligt.

Så när matbrickan på planet ner till Paris dyker upp med en stor chokladmuffins tronandes i mitten tittar du frågande, pekar och säger misstroget: Bajs? Eh…nej. Choklad. Bajs!?