Jogging

Kampen intensifieras. Ger mig ut på regnvåt asfalt och joggar. Promenerar en bit. Springer en bit. Det känns lätt och bra – som ett motstånd. Kroppen bryts inte bara ner den byggs upp också. Flexar till och med mina solbrända armar i spegeln i hissen på väg upp igen.

Nere vid ditt dagis Snorpan pratar jag med fina vänner i telefon. Det känns som om ett nät vävs runt dig mitt älskade barn. Några som fångar dig när jag faller. Tunna fjärilsvingar av kärlek, omtanke, ansvar och förtroende från mina allra underbaraste vänner. Som pausar sina egna världar, som tar tiden att promenera till kolonilotten på kvällen för att se till att du har hallon imorgon, som skriver dagböcker om våra stunder tillsammans som du kan läsa sedan, som bokar BUP-tider till dig och busar. Som fixar med mina pensionspengar och dina konton. Allt gör dom.

Mormor som gungar med dig. I helgen när jag gjorde yoga slängde hon upp ena benet i triangelposen utan att blinka. Det gjorde mig tokglad. Hon är starkare än jag tror.

Jag älskar dom så att det knakar och när vi säger hej då i luren tittar ett rådjur framme nere vid ditt dagis. Vänder huvudet upp mot mig med stora bruna ögon. Trampar runt. Ett tecken på något. På liv. Jag är inte död idag och kanske är jag till och med lite längre från döden imorgon tack vare joggen och kärleken. Bygg bygg bygg.