Mitt fantastiska liv

Ända sedan jag var liten har jag haft ett bra liv Snorpan. Min mamma och pappa var lugna och trygga och vi bodde i ett stort radhusområde utanför Stockholm där syrénerna blommade på skolavslutningen och det alltid fanns barn att leka med på gården. Det är där mormor och morfar bor fortfarande och det är i samma sandlåda du gräver. Man kan ju hoppas att åtminstone delar av sanden bytts ut…jag tänkte att jag skulle berätta för dig om några av mina bästa dagar. Många av dem har varit med dig, och är med dig fortfarande, men många andra var långt innan du fanns. Visst fanns du i mina tankar redan när jag var liten – en liten flicka som skulle heta Laura som Laura Ingalls i Lilla huset på prärien tänkte jag mig – men mer än ett hopp och en dröm var du nog inte då.

Den dagen jag tänkte berätta om här handlar om när jag var på Kolmården. Jag vet inte hur gammal jag var, kanske fem år, och vi åkte med bilen dit ner. Det var varmt och soligt och jag älskade delfinshowen. Flera år efteråt var det min dröm att bli delfinskötare och flera av delfinerna (Penelope och Flipper) fanns fortfarande kvar när du och jag och pappa var där förra året. Sedan tittade vi på tigrarna. I ett stort hus kunde man följa med in och titta på tigrarna när dom fick mat bakom ett galler. Rummet var fullt av färväntan och hungriga tigrar. Jag minns att jag står ganska långt fram och håller pappa eller mamma i handen men inte ser så mycket för det är en massa vuxenben i vägen. En tiger vankar av och an. Köttet slängs in och tigrarna tumlar runt och sliter i maten. Plötsligt blir tigern som vankar fram och tillbaka arg. Han vill inte bli stirrad på när han äter. Han ryter till. Lyfter på svans och ben och sprayar ner alla oss som står längst fram med stinkande tigerkiss. Pffffffffffffffffffffffff! Det luktar som kattkiss fast så mycket fränare och starkare att jag forfarande minns det utan att anstränga mig. Jag blev dyngsur. Jag har blivit kissad på av en tiger. Bara en sån sak! Vilket liv! Och självklart hade tigern rätt att få vara lite mer i fred. Men det har man inte ens försått såhär 30 år senare. Det är fint att samla djur och människor och visa vad vi människor riskerar att förstöra – men vi bör nog hålla oss lite på avstånd.

Varm i hjärtat

En snabb förmiddag med akupunktur, cellgifter och anti-illamåendemedel. Lite piggare och lite tröttare på en gång. När jag kommer hem ser jag att ni underbara omtänksamma läsare redan bidragit med hundratals kronor till Snorpans resa. Varma tårar i mitt ansikte och mitt hjärta känns starkare.

Tack.

Har börjat sticka på din tröja Snorpan, den blir turkos och lite randig. Klistermärke! Säger du och pekar på plåstret i mitt armveck. Du visar stolt upp ditt klistermärke (engångstatuering) med en elfant i solglasögon. Klistermärke!

En annan sak som gör mig varm i hjärtat är Nassim el Fakir från Bolibompa. Helt tokigt glad, med lite för lockigt hår och lite för stort leende för att verka helt normal men också totalt oemotståndlig. Du älskar hans skiva, vi far runt i köket och trummar, Trummar på dig, trummar på mig – trummar på allt jag har! Bra musik, skriker du och skakar på huvudet och hela kroppen samtidigt. Snorpan dansa! Vi har varit på Gröna lund tre gånger för att lyssna på honom och trollbunden hoppar du upp och ner och klappar och viftar efter instruktionerna. Lite läskigt när han kommer nära och hejar men också spännande. Det är omöjligt att tänka på något annat än musiken och det bubblande skrattet. Och på lyckan. Lyckan över att få göra det här med dig, att få göra dig glad. Skivan innehåller alla lämpliga ingredienser för en barnskiva, fåniga skämt, svängiga låtar, det obligatoriska smurfsångs-spåret och andra outhärdligheter. Jag älskar den så att jag kan gå sönder.

Behandlingsdag 2

Somnar med kuratorns ord om hopp hårt i handen. Vaknar 04.00 och mår tjyvtkockt. Tar en Pimperan. Kräks direkt. Tar en ny tablett och halvsitter resten av natten, fortfarande illamående. Hoppas på sjukgymnastens magiska nålar idag och att jag kan ta mig till sjukhuset någorlunda värdigt. Jag fixar inte att ta hand om dig idag på morgonen Snorpan och det gör så ont. Men igår kväll lagade jag gulash-soppa till dig och pappa så att ni har lunch tills idag.