Den där jävla kroppen

Jag läser andra bloggar om cancer. Ser att fler av dem jag följt inte klarat kampen. Ser också att de flesta av dem handlat mest om kroppen på slutet. Levervärden, smärtor, mediciner. Ser att min egen handlat mest om sådana saker på senare tid. Det var verkligen inte meningen. Tanken Snorpan, var att ge dig en bild av din mamma om din mamma inte skulle finnas kvar när du blev lite större. Och din mamma är inte bara en rutten kropp, behandlingar och tankar på smärta. Eller kanske blir jag det mot slutet om cancern vunnit. Men än finns tid att vara själ och hjärta. Än finns tid att vara jag. Att vara något annat än min sjukdom.

Igår blev jag hackad av en mås i huvudet på en löprunda. Spring aldrig nära måsreden Snorpan, det är jättefarligt.